Daily Archives: June 22, 2010

Happy Midsummer 2010

Midsummer’s eve is once again upon us, this Friday. For many Swedes this is one of the big holidays, and a time for celebration and feasting amongst family and or friends.

I’ll spend this midsummer in the small community Långban, in Värmland. Långban is a small mining community. The mining probably started as early as during the Middle Ages (1050-1520 AD). During the the 18th century mining started in a more industrial form that was more or less shut down in 1933. Today there is a museum in the historic buildings from the mining days, well worth a visit. From the beginning the mining foremost concerned iron ore but in the second half of the 1800’s they also began to mine manganese and dolomite. Lesser mining was done during the mid1950s until the latest closure of the mine in 1972 for dolomite.

Not only the museum is interesting, the small community Lesjöfors, a few km north of Långban is also interesting as well as it is somewhat of a ghost town. It’s not abandoned but several houses are empty as well as industrial building from the 30’s, 40’s and 50’s that stand as hollow reminders of what once was.

Back to the midsummer tradition – me I’ll celebrate with my finance, her sister and her husband and thier children and possibly her parents in a small croft not far from the mining area. For most this weekend is about two things: food (pickled herring, fresh potatoes, schnapps and beer) and meating family and or friends. For me, who do not eat pickled herring, it becomes instead grilled meat and good wine and some schnapps. As tradition bids a midsummer pole will be made; a pole, or rather a cross, dressed in flowers and leaves, around which ring dances are preformed, prefrebly by children with garlands of flowers on thier heads. This really isn’t, and never was, my thing – but the children, at least some, loves it, or are more or less forced to be part of it – and so the traditions lives on.

The midsummer festival has pre-Christian roots and is celebrated at the summer solstice, the tradition has evolved over time; the Christian Church chose to celebrate John the Baptist’s birth at the same time and today it is as previously said more about food and meeting family or friends. The oldest surviving Scandinavian scriptures concerning the midsummer celebration are the Icelandic and Norse sagas, dating to at least the 13th century, where it is stated that Olav Trygvason abolished the sacrificial beer and celebrated with the people at Christmas, Easter, Midsummer and at Michael’s mass.

I’ll post some pictures and notes of our celebration during and after midsummer’s eve.

All in all happy midsummer where ever you are!

Magnus Reuterdahl

Advertisements

En riktig arkeolog gräver?

Normaly I don’t post in Swedish but this post is written for DIK’s (the Swedish union for archaeologist, antiquarians, librarians etc.) summer blog. It concerns my situation as an archaeologist in Sweden and what I do for a living and some thoughts concerning that – most has been posted at one time or another here before.

Kvartsbrott i Medelmad

Detta inlägg finns också publicerat på DIK-medlemmarnas sommarblogg!

Mitt namn är Magnus Reuterdahl, jag är arkeolog och osteolog och arbetar på ett Sveriges privata arkeologföretag: Arkeologicentrum AB, i Östersund. Vi arbetar över i princip hela Sverige vilket ger en fantastisk möjlighet att se och uppleva stora delar av vårt vackra land men också att få möjligheten att se skillnader och likheter mellan de spår som våra förfäder avsatt och de spår vi avsätter idag.

2010 är lite speciellt för mig, det är första året sedan jag tog min examen 2004, som jag har möjlighet att ta ut en riktig sammanhängande sommarsemester. Som arkeolog är sommaren normalt sätt arbetstid – och anställningsformen normalt sätt projektanställning eller vikariat. Men sedan den 1:a januari är jag tillsvidareanställd och har därmed också möjlighet att likt vanliga människor ta ut semester. Från midsommar och två veckor därefter får jag med andra ord uppleva det som de flesta tar för givet – en sammanhängande ledighet, egentligen den första sedan 1999 då jag likt de flesta studenter inte hade råd att ta ledigt på sommaren under min studietid. Då jag är en fornnörd kommer dock en hel del av min semester tillbringas i sällskap med fornlämningar, vilka kommer fotas och kommenteras på min blogg Testimony of the spade.

En jordkällare i Västergötland

Så hur mycket gräver jag? Svaret är ibland! För det mesta jobbar jag med utredningar, frivilliga utredningar eller särskilda utredningar (beställda via en länsstyrelse), med vilket menas att man inventerar av mindre områden. Vi besöker kända lämningar: fasta fornlämningar (t ex gravar, gravfält, boplatser, fossila åkrar, järnframställningsplatser m m.) och övriga kulturhistoriska lämningar (torplämningar, fossila åkrar, tjärdalar, kolbottnar m m.) för att lägga till information och eventuellt justera utbredningen av dessa samt för att finna lämningar som inte tidigare registrerats i Riksantikvarieämbetets databas för FMIS/Fornsök inför exploatering av olika slag såsom husbyggen eller vindkraftverk. I FMIS kan du hitta vad som registrerat på din tomt eller mark,  en annan intressant sida är Lantmäteriets historiska kartor där du i bästa fall kan hitta kartor över din egendom från 1600-talet och framåt. Tidigare har jag arbetat på länsstyrelserna i Kronobergs och Norrbottens län, läns museerna i Östergötland och Nordbotten m fl.

Utsikt från Storumans utsiktsplats mot fjällen

Som arkeolog lever jag oftast, liksom min sambo (särbo) med en kontinuerligt packad kappsäck redo att ta mig an nästa grävning eller landsända, att sova på nästa vandrarhem eller inhyrd sommarstuga, att ta nästa tåg eller buss för att hitta ”nya” lämningar eller äventyr. Om du upplever denna text som en klagan har du missuppfattat det hela, att vara arkeolog är världens bästa yrke – när du har jobb – det finns ständigt något nytt att uppleva eller lära – men det är också slitigt – man träffar sin sambo i bästa fall en gång per vecka, man jobbar sannolikt mer än man bör och är ständigt på språng. Man blir lite som en legosoldat i kulturhistoriens tjänst.

I vanliga fall kan ni följa min vardag på bloggen Testimony of the spade (på engelska), mitt forskningsprojekt (tillsammans med Johan Klange) på Yangshaoprojektet, mitt sär intresse, ben, via Osteologiska föreningen och mitt fritidsintresse, vin, på Aqua Vita.

Glad sommar önskar!

Magnus Reuterdahl


%d bloggers like this: